Vi bad våra läsare att dela med sig av sina personliga berättelser, för att vi alla har olika erfarenheter och kan hjälpa, stötta och inspirera varandra. Jessica blev utsatt för våld och missbruk, levde i skräck och ville dö - nu tar hon varje dag som en gåva, och hoppas kunna vara en uppmuntrande röst för de som slutat hoppas på en ljusare framtid. Att kunna vara modig för de som inte själva vågar.

Advertisement - Continue Reading Below
Related Article

"Jag heter Jessica, är 26 år gammal och bor i Finland. Jag vill dela med mig av min historia.

Most Popular

År 2010, då jag var 19 år gammal, blev jag våldtagen av den man som ägde restaurangen jag sökte jobb på. Det hände inte på restaurangen, utan hemma hos mig. Jag bjöd honom på en kopp kaffe efter att han hade skjutsat hem mig från arbetsintervjun, så att han skulle märka att jag var snäll och så att han skulle ge mig extrajobbet, som jag verkligen behövde.

Efter det som hände hamnade jag på psyket och fick mediciner. Men terapin fick mig inte att må bättre, utan sämre. Så träffade jag ett gäng som använde droger, vilket ledde till att jag började med cannabis.

Efter två år var jag svårt inne i ett liv som narkoman, och använde hårda droger dagligen. Min familj var alltid nära och jag var på rehab två gånger - men försökte inte ens sluta. Som tur var började jag aldrig prostituera mig, men jag hittade något värre: En kille som bjöd mig på droger.

Han ville betala för allt. Allt jag skulle göra var att vara tillsammans med honom. Han var charmig och såklart blev jag kär. Efter att vi varit tillsammans ett tag ville han att jag skulle sluta använda droger, så att jag skulle kunna ta bättre hand om honom och hans två hundar. Så jag slutade. Bara sådär. Och kände mig väldigt bra.

Men jag fick inte må bra, inte för honom. Jag ville göra slut, men det gick inte. Han lät mig inte gå. Det dröjde inte länge innan han slog mig för första gången. Plötsligt var allt alltid mitt fel. Jag var pinnsmal, kunde inte äta och var rädd i mitt eget hem. Jag vågade inte berätta vad som pågick för min familj, och han ville inte att jag ringde dem något mer.

- Jag har inte så många bilder från den tiden jag levde som en fånge, eftersom jag inte fick ha någon kamera. Det finns bara den här svartvita bilden.

Snart hörde det till vardagen att han slog eller våldtog mig. Av de pengar jag fått i skadestånd, från mannen som våldtog mig 2010, använde han varje krona. Jag var utan hjälp i en situation som skrämde livet ur mig. Jag var rädd hela tiden och blev tvungen att börja ta lugnande mediciner. Jag ville dö, men det kunde han inte tillåta, så han köpte en hundvalp till mig för att jag skulle ha något att göra. Så att jag inte skulle ha tid åt mig själv längre.

Den sista gången jag tolererade hans våld var den 9:e januari 2015, då jag tog min hund och flydde från hans hus. Han förföljde mig i 9 månader. Efter att jag varit i Kroatien med min familj kom han till min nya lägenhet och försökte döda mig. Vid ett annat tillfälle försökte han igen, men polisen hann komma. Båda gångerna.

Efter ett tag träffade jag en ny kille, men lyckan varade inte länge innan han kom hem till oss och ställde till bråk och försökte ta min hund med sig. Tillslut blev vi av med honom, men det går inte en dag utan att jag tänker på hans skratt eller röst, och det skrämmer mig fortfarande.

Jag vill dela min historia med andra, eftersom jag idag är helt drogfri, har gått upp i vikt och lever ett bra liv med min pojkvän. Vi gifter oss i april nästa år. Vi har nu två hundar och drömmer om att en dag starta ett eget hem för hemlösa hundar. Jag tar varje dag som en gåva och vill uppmuntra de som tror att det inte finns något ljus kvar.

Life is the ultimate drug."Jessica Pelimanni, 26.

Gillade du artikeln? Glöm inte följa oss på Facebook och Instagram!

Vad tycker du?