Giorgio Armani, mest känd för att vara helt jävla orange, var en utav de första att fördömma size zero-fenomenet efter att en kanske inte så smart brud lät bli att äta och dricka i en vecka och sedan kolade backstage på en visning under 2006. (Well, du-uuh...)


Några citat från självutnämnde välgöraren Giorgio:

• “The time has now come for clarity. We all need to work together against anorexia.”

• “I have never liked thin girls and I have never made them go on the catwalk.”

• “At my shows you will find girls in size 42 outfits (motsvarar en svensk storlek 38). I choose very feminine women with little breast and straight hips because that is my aesthetic philosophy.”

• “However, there are others out there who like to provoke, who like to make a show so they get talked about.”

• “I have never liked these excesses and I have always condemned them. We need to all work together against anorexia.”

Modeller från Giorgio Armanis Haute Couture-visning (Armani Privé) S/S 08:

 

Kim Noorda (GOSSIP GOSSIP! som jag även spottade på en vegetarisk restaurang jag satt på under Köpenhamns modevecka i förra veckan. Hon såg mycket yngre ut än sina 22 år, hade klippt page och hängde med modellkollegan Iekeliene Stange, som hade en sjukt rolig psykedelisk hippiestil!)


Önskade såklart att jag hade något gossip åt er om den här bruden också, men det har jag inte! Hon heter i alla fall Charlotte di Calypso. Kul namn, väldigt party!


Perfect size 38.

Det är upp till varje designer att bestämma vilka modeller de vill ha, jag tror inte på att tvinga någon till ditten eller datten. Och jag tycker det är agenturernas uppgift att se till att deras modeller inte är sjuka, det är vidrigt att profitera på uppenbart sjuka människor.

Låt mig poängtera att jag inte heller är en utav de som tror att alla modeller har anorexia.

Tycker man inte att det är okej att designers använder sig av runway skeletons får man bojkotta det märket, alltså låta bli att köpa deras kläder. Det verkar vara många ”vanliga tjejer” som är hysteriskt upprörda över supersmala modeller, men sedan ser de ett plagg/ett par solglasögon/en väska de bara ”måååååååste ha”… Upp med kortet och helt plötsligt har de gett sitt samtycke till att designern använder de här modellerna genom att ge dem pengar och därigenom tala om för designern att han valt just rätt modeller för att göra pr för sina kläder och prylar.

Jag tror inte på censur, men jag tror kanske ännu mindre på hyckleri! Så jävla töntigt.