Jag sitter just nu och stirrar in i en vit vägg och förbannar det faktum att jag är för lat för att gå ut och handla kvällsmat. Min kvällsmat brukar bestå av en normalstor påse Never stop (på helgerna en megapåse).

Jag och min bästis är rörande överens om att det bästa med att vara vuxna är att man kan äta godis som förrätt eller frukost och att ingen kan stoppa en!

Jag kanske borde skaffa mig bättre matvanor men jag vill inte råka bli en galen hälsomänniska som de i den där GI-sekten som kallar bröd, socker och mjöl för "den vita döden".

Okej, jag ska träna i morgon (för fjärde gången i mitt liv!). Bildbevis kommer! Ska ha en stingbody ovanpå tights.

Gunilla Lindblad på 70-talet och Caroline Winberg på 00-talet.

Sverige har uppenbarligen alltid älskat en slank, fräknig blondin med en "sund inställning till livet". Gunilla är för övrigt fortfarande med i gemet... >>

Bilden föreställer mig i världens snyggaste A-linjeformade Marimekkoklänning som har en tillhörande 1-meter-i-diameter stor hatt. Which I do not own.

Det läskigaste med att ha en blogg är att alla ser en fast man inte tror det. Jag har varit inne i en svacka där jag känt mig förvirrad och oinspirerad. Jag har haft ett stort behov av att hålla min inspiration och mina åsikter för mig själv och lekt bilderbok i stället. Alltså, det här är verkligen ingen ursäkt, folk som ber om ursäkt till sina läsare för att de inte bloggar har ju seriösa problem med prioriteringen här i livet. Det är bara ett konstaterande!

Idag kom det fram en tjej till mig på Åhléns, tror hon jobbade där och frågade om jag var jag och att jag var jättebra och skulle fortsätta vara jättebra *bölar*

Nu mår jag i alla fall prima, bättre än en mört, redo att blåsa på i full kareta igen!

Såhär såg det ut på Guy Bourdin-utställningen, glömde ju att ladda upp videon! Förlåååt!

Man satt på en rund soffa i mitten så var det skärmar hela vägen runt om. jag tror vi satt där typ 40 minuter och kollade på loopen haha.

*LEEEER*

Jag hatar när man försöker lyssna på public service-radio, men ständigt blir avbruten av radiopratare som ska prata med röster som "avslöjar att de ler". Det finns ingen rimlig anledning till detta. Dessa röster är även ett återkommande problem i radioreklamer vilket jag inte ens orkar gå in på just nu (det har ju inte hänt nåt på den fronten på typ 15 år!!)

Lika urholkad blir min själ när de lägger på den där dokumentärrösten som de har när programmet i fråga handlar om bråkiga ungdomar/ungdomar som går sin egen väg (genom att ha dreads)/ungdomar som mår dåligt, ungdomar som tycker det är tråkigt att bo i småstäder...   *läser förskrivet manus långsamt och överdrivet, värre än i Glappet* *intervjuar ungdom som förklarar att den har svart på utsidan för att den är svart på insidan*

Men värst är de när de *leeeer* in i mikrofonen!!

Och den där sinnessjuka dialekthybriden som går ut på att prata överdriven stockholmska á la 70-tal fast med skorrande R, eller i de grövsta fallen ÄÄÄJJJ i stället för ÄÄRRRR. Vad vill de bevisa med dem? Att de still är Jenny from the Crop fast i hippt Stockholmsfodral?

Nej, fy skråen!

P.S. Vet inte om ungdom-med-dreads-dokumentären faktiskt har sänts, fabulerade fritt. D.S

Jag älskar de här skorna och handskarna från finska designern Minna Parrikas höst/vinterkollektion, som finns att köpa bl.a. på Pom Pom Parlours butiker eller på Minnas webshop!

Jag älskar även Moschinos klassiska väska från 90-talet som antagligen aldrig kommer bli min...*har plöjt tyska ebay i flera år och inte hittat den*

Det är något väldigt förbjudet över de där droppeffekterna, de påminnermig om snusk, lyx och surrealism på samma gång!

Jag köper mycket sällan något nytt (eh, med "modebloggarmått" mätt i alla fall...) men jag kommer nog köpa de där handskarna om de passar!

Hej alla bloggläsare,

Det är Emmas pressagent som skriver. Emma vill genom mig meddela att hon är med i Veckans igen. Spring och köp. Klipp ut. Klistra in nånstans.

"Lika som bär"...? Är vi det?

Alltså, jag vet att min blogg börjar bli ett jävla klipp och klistra-album med bilder på mig från diverse olika events och fester, men jag lovar att skärpa mig efter det här inlägget!

*BOTANISERAR I 'PHOTOS OF YOU'*

Denna bild togs när jag anlände till klubben...

... och denna är tagen av någon annan en stund senare.

Alltså, jag lovar att jag inte har ett bärbart botox-set med mig i handväskan vart jag än går!

Min gata. Det där husen ligger fortfarande kvar. Ni ser mig till höger i bild.

Jag går gärna på om hur mycket bättre det är att bo i ett gammalt hus än ett nybyggt. Jag tycker det är fint att få känna "historiens vingslag" och kunna fantisera om vilka som levt och dött i min lägenhet. Uppskattar små detaljer som trägolv, fina lister och lite högre i tak. Tyvärr innebär denna enträgna romantisering av det förflutna att jag måste leva i symbios med diverse olika skadedjur, möfel, asbest, fuktig luft och säkert massa annat hälsovådligt.

Jag placerade hur som helst ut en malfälla från rödceder.se i förra veckan för att sedan glömma bort den. Igår skulle jag dammsuga och stötte på malfällan som hade fått storbesök *ryser* *ryser igen*

Jag rekommenderar dig INTE att scrolla ner om du är känslig!

> >

> >

> >

> >

> >

> >

> >

> >

> >

> >

> >

> >

Döda silverfiskar som har....svullnat upp av klistret. *DÖÖÖÖÖÖR*

Jag har hittat ett gammalt minneskort med massa gamla bilder, dels från i somras och dels från förförra!!

Här är bilder från Tivoli i Köpenhamn i somras:

Tivolis eget big band jazzar lôss. Bänkarna var fyllda av Köpenhamnbor som hade klätt upp sig i finstassen för att gå och lyssna = sweet.