Januari är en stressig månad, speciellt för alla oss som läser på universitetet eftersom höstterminen skall avslutas och den nya terminen skall förberedas. Som kassör i programutskottet skall budgtar presenteras och bokslut göras och dessutom är vi i termin 5 ansvariga för att göra examensklassens examenssittning och spex till en hejdundrande fest...Mycket helt enkelt.

I sånna stunder är jag glad att jag har min fristad, träningen. Det finns inget som kopplar bort hjärnan från stress och snurrande tankar som att gå in helt i ett träningspass. Endorfinstormen kommer som ett brev på posten. I eftermiddag tänkte jag testa ett nytt pass, shake it. Rörelseglädje var huvudbudskapet. det kan väl aldrig vara tråkigt åtminstånde!

Märkte föresten att jag kom rätt bra upp i puls av vårt wii igår..ingen kan säga att man bara sitter i soffan och spelar tvspel åtminstående!

PUSS

 

 

Nu är det officiellt. Jag är ett monster.

Efter ordinarie arbetstid förvandlas jag. Det är efter ordinarie arbetstid allt händer. Det är då det kör ihop sig.

Frilansjobbet ska tas om hand. Det ska tränas. Någonting har gått sönder i lägenheten så jag behöver hjälp att fixa det. Det ska lagas middag. Jag ska handla, hämta ut paket, springa ärenden, köpa något, hämta något, fixa något, jobba ideellt... gah.

Glömmer man dessutom att äta, ja då är det kört - completely körtkörtkört...

Som idag.

Inte en enda yoghurt eller något annat jag kan äta fanns tillgängligt att införskaffa på jobbets cafeteria. Jag har glömt att handla dagen innan så jag har heller inget med mig.

Jag är ingen tonåring längre. Jag kan inte låta bli att inte äta. Jag blir som förbytt. En kvarglömd Pucko i väskan räcker inte.

Trots detta går jag till gymmet bara för att fullkomligt ge upp efter fem minuter på crosstrainern. "Jag är hungrig" vill jag vråla ut i den tomma lokalen.

Vansinnigt förbannad byter jag om igen för att cykla hem. Jag orkar inte ens sätta på cykellysen. Jag bara orkar inte.

Jag susar fram längs cykelvägen för att plötsligt bli åthutad av en tant som tänker sig passera cykelvägen i mörkret.

"Skaffa lysen på cykeln så man ser dig!" snäser hon åt mig.

Det är då det händer. Nej, jag vinner ingen miljon på triss. Jag öppnar munnen åt tanten och släpper ut:

"HÃ…LL ******!" och virvlar vidare i frustration.

Jag. Vänliga  Rebecka. Jag som aldrig säger åt någon. Jag öppnar munnen och svär åt en tant.

Jag är ett monster...

Jag hinner inte med livet...

Igår messade S. och frågade om vi skulle se på film. Film? En vardagkväll hos en kompis? Fin tanke. Omöjligt att genomföra.

I lördags var senast jag tog det lugnt. Jag och J. spenderade en del av eftermiddagen läsandes i sängen. Förstå. Det känns redan nu avlägset.

I söndags hann jag med lite stresshopping i Stockholm innan det bar av till Ekerö för lite födelsedagskalasfestligheter.

I måndags var det förstås jobb, sedan direkt till Stockholm igen för att gå på countrykonserten jag skrev om igår. Hem i säng först klockan 00.30.

Klockan ringer 05.20. Upp och iväg till Stockholm igen. Denna gång fortbildning i bildanalys på Nationalmuseum. Föreläsare, huvudvärk, god lunch i Atrium, slut på huvudvärken, stressa igenom Caspar David Friedrichutställningen och shoppa loss i butiken för att avsluta med workshops i museisalarna. Därefter stressa runt på stan i jakt på icke existerande julklappar.

Hem, somna utslagen på sängen tills J. kommer och väcker liv i mig genom att göra pannkaka. Om inte han gjorde maten åt mig varje kväll skulle jag duka under.

Upp och jobba igen på onsdag. Efter jobbet till gymmet. Efter gymmet ner till biblioteket för att införskaffa researchmaterial till mitt ideella skrivande för en tidning. Vidare till affären för att handla.

Hem för att nästan gråta av trötthet.

Somnar typ 21.30 efter att inte ha sett på tv, efter att inte ha orkat läst ens en artikel i Cosmo.

"Jag har ingen tid" messar jag till S.

"Säger hon som går på konsert på måndagskvällarna" svarar S.

Jo, visserligen är konsert ett nöje. Jag klämmer in nöjen emellan jobben, för hur skulle det annars gå? Men faktum kvarstår ändå. Tiden räcker inte till.

Disken växer. Det borde dammsugas. Det borde bäddas om. Det borde... hela tiden är det en massa som borde göras.

GAAAAAHHHHHHH!!!

Idag hade jag mycket på min lista att göra

först så hade jag ett möte med stresshanteraren men hon var tyvärr sjukskriven så det blev att jag stod och tjötade med receptionisten i en halvtimma istället mycket mycket trevligt faktiskt.

Sedan var det en sväng till jobbet och lämna en sak.

Sen till frissan för att boka tid och det var helt omöjligt att få en tid. Så går det när man har en av Stenungsunds bästa frisörer. Så nu får jag gå till en annan innan galan vi ska ha på jobbet. För nu vankas det nya EXTENSIONS *klappa i händerna!

Sedan var jag på banken och betalade min kåravgift.

Sedan var jag och handlade mat.

Sedan åkte jag till skomakaren och lämnade in två par skor, halvsulning och omklackning. woho!

och sedan åkte jag hem.

Så nu håller jag på att laga en underbar korvgryta som jag ska bjuda min andre hälft på när denne komemr hem.

och så ska jag försöka att plugga lite nu tänkte jag.

Jo just tvätta gjorde jag också.

AMBISIÖS jajämän!

På arbetet är det tokmycket att göra innan vi stänger igen för semester och alla som inte hunnit tagit semester än går på knäna i arbete. Alla är trötta och gnälliga just nu och jag känner att jag blir det då och då. Är så slut när jag kommer hem att jag inte har ork med något. Datorn kommer aldrig igång. Igår kom jag i alla fall ut lite, köpte mig en ny extern hårddisk och sedan bar det av för en 2 timmars promenad med bästa Malin. Många raggare träffade på och hade vi velat hade vi fått skjuts hem, men det är fusk.

I stressade tider får man tänka  tillbaka på lyckliga tillfällen. Det här är jag och Haley på Stefanies bröllop i varma Arizona.

Vaknae upp imorse smått förkyld, helt underbart att bli småsjuk när det är 20-25 grader utomhus. Lovely. Men trots slem, snor och huvudvärk så har jag ansvar i form av hundpassning och tvätt. Och för er som inte tycker att detta låter så farligt så ska jag tala om för er att tvättstugan ligger 6 trappor upp samt två trappor bort och att hunden jag 'passar' bor 10 min härifrån (har honom inte hemma hos mig).. så att springa mellan tvättstugan och min kompis hem när man knappt får ngn luft är fruktansvärt ansträngande.

Hoppas hoppas hoppas jag mår bättre till Torsdag, då blir det sol och bad med två vänner nere i västra hamnen.. årets första dopp. Nice.

Hoppas ni alla har en bättre dag än vad jag har!

Det märks när jag är stressad, för aldrig annars är jag inne så mycket på "onödiga" sidor. Facebook, tidnignar, cosmo ;) allt annat än det jag ska göra! Det är skönt att fly vardagen lite och göra något kul, men samtidigt går så mycket tid åt till att bara slösurfa istället för att göra det man ska, som att skriva de där rapporterna!

Vad har ni för dåliga vanor när ni är stressade?

Min stressnivå är superhög, har fått information om att jag fått dundermycket att göra och med tanke på allt jag redan hade att göra får mig att vilja spy. Usch jag som precis börjat känna mig lugn och se ljuset i tunneln nu är jag tillbaka i mörkret och svammlar runt och försöker hitta ut.

 

Våren är borta också och det vill jag inte, den ska komma fram omedelbums. Att jag blivit dunderförkyld under dagen gör allt tio gånger värre. Det är inte skoj min hals är helt uppsvälld och jag har jätteont och det är inte skoj. Nog med nagativitet nu går jag och lägger mig. =(

28 days later... Idag är det exakt fyra veckor sedan jag laseropererade mina närsynta ögon och världen är för det allra mesta en klar och tydlig plats. Jag är alltjämt i det nämaste beroende av mina ögondroppar - tack och lov att man har ett Apotek i sin närhet med sådana på lager! - och jag tycker inte riktigt om att köra bil i mörker; alla mötande bilar och gatlyktor får tjusiga, men opraktiska, tomtebloss kring sig. Annars är det fortfarande det där med solglasögonen som är mitt största dilemma, det är banne mig inte lätt att vänja sig vid att ta på solglasögonen så snart man ska ut och slänga soporna..! ;-) Synskärpan verkar rätt stabil och för det mesta minst lika god som jag hade med linserna - men visst märker jag ibland att världen verkar suddigare än vanligt. Om två veckor ska jag ner till Malmö för min första efterkontroll, håller tummarna för att de håller med mig om att allt verkar finfint..!

Flytten närmar sig med stormsteg, om mindre än tre veckor har vi flyttat in i nya bostadsrätten och jag har fullt skägg med att ordna och fixa och trixa - det är så mycket man måste hålla i åtanke vid en flytt, försäkring ska fixas, adressändring, telefon, tv... Men jag tror att jag är rätt okej på bana. Väntar på besked från det avflyttande paret när vi får tillgång till huset, så att man vet vilken dag vi ska se till att ha flyttbussen redo och kartongerna packade.

Bröllopet, sedan, är också en källa till ett förhöjt blodtryck. Mitt senaste dilemma är att min frisör inte har möjlighet att fixa min brudfrisyr, så nu måste jag hitta en bra ersättare som kan ordna till håret på den stora dagen. Med tanke på hur ilsk jag kan bli av en dålig hårdag om jag bara ska till jobbet, så är det nog inte någon bra idé att lämna den biten åt slumpen och mitt eget handhavande... Måste ringa sömmerskan som syr in min klänning också och höra hur statusen är där. Pratade med restaurangen idag gällande menyn - avvaktar prisförslag på min föreslagna meny och sedan ska vi reda ut vad det blir för bröllopstårta och drycker till maten.

Nåja... Ser i alla fall med stor förväntan fram emot bröllopsresan. Kefalonia. För några månader sedan visste jag inte ens att en sådan ö existerade - nu kan jag knappt vänta tills jag kommer dit!